Första inlägget! Jag har länge velat starta en blogg där jag kan skriva om det som så många har svårt att prata om. Ångest, ADHD, depression med flera. 

När en människa skadar sig fyskiskt, tex bryter benet så kan alla se det. Man kan förstå och man ser gipset och smärtan personen går igenom. Men det finns sår som inte syns, människor som känner att de inte får föståelse. Man kan vara sjuk på olika sätt, synliga och osynliga. 

Jag själv orkar inte dra hela mina livshistora här då det skulle bli alldeles för rörigt att skriva ner så mycket. Men jag kan säga att jag har ångest, troligen generaliserat ångest-syndrom. Och jag kanske senare ska få en utredning för att ta reda på om jag också har ADHD.

Just nu medicineras jag mot min ångest. Medecinen som jag äter kallas för sertralin och det är en substans som tillhör läkemedelsgruppen SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare). Jag har också börjat gå på kognitiv beteendeterapi (KBT). Terapin går ut på att förändra det kognitiva perspektivet det vill säga personens tankar och känslor, samt att därefter förändra personens beteende och vanor. 

Jag har inte varit där tillräckligt många gånger för att känna om det funkar men jag har hört bra om det.

Mitt syfte med denna blogg är av olika anledningar. Jag vill hålla detta lite som en dagbok där jag skriver ner hur jag mår men också att andra ska kunna läsa den. Folk ska kunna gå in på min blogg och tänka att det finns fler som mår dåligt och att man inte är ensam om det. Ibland kan inte ens närmaste eller ens omgivning förstå hur man mår även om de så gärna vill det. Då kan det vara bra att prata med någon eller läsa någons blogg som vet hur det känns..

Mer inlägg kommer de närmaste dagarna // B

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är jag tilllbaka, övergav denna hemliga blogg som knappt ingen jag känner vet om.   Sen jag senast skrev här har jag hunnit byta medicin mot mirtazapin som jag gick på några månader. Fick sluta med den då jag gick upp för mycket i vikt.  N...

  Hur kan känslor som ångest och oro vara så starka så de stör en så mycket i livet? Jag vet inte men jag hatar de stunder då jag känner ångesten krypandes sakta. Häromdagen skulle jag bara ut å träffa en vän, å där kom helt plötsligt ångesten nä...